Vi styrde kosan mot Berlin. Eftersom min man körde hade jag gott om tid att virka,det blev ett par vantar:
Virkade efter Stickfrossas mönster i ullgarn med inslag av "ullockar" som jag köpte i Borgholm på fårets dag.
Man tar helt enkelt en tuss,tvinnar den lite om garnet och virkar in den där man vill ha den.
När vi kommit ner till Berlin,efter att ha tillbringat en natt i Heligenhafen lyckades vi hitta en ställplats mitt i stan.Att ha en GPS är nästan ett måste,det var ändå svårt att hitta dit och trafiken var verkligen hektisk.
Men efter diverse felkörningar och köer var vi äntligen där.
Dagen därpå gav vi oss ut till fots för att utforska Berlin.Vi gick längs den gamla muren utmed Spree till regeringsbyggnaderna och vidare mot Brandenburger Tor.
Berlin är en STOR stad och det finns väldigt mycket att se,man hinner inte så mycket på ett par dar,men vi såg rätt mycket ändå,koncentrerade oss på de historiska platserna,bl.a Checkpoint Charlie:
Eter att ha vandrat runt i Berlin hela dagen var vi ganska trötta,hade ont i fötter och ben och var dessutom rejält blöta eftersom det regnade hela tiden.
Vi bestämde oss för att åka tunnelbana, eller U-bahn som det heter, den sista biten tillbaks till bilen.
Vi gick ner i den närmsta stationen och konstaterade att det bara var ca: 4stationer.
Sen kom problemet....köpa biljett.Det är inte som på de flesta andra ställen att man köper biljett och sen går genom spärrarna. Nä,här kommer man direkt ner på stationen och där står en biljettmaskin.Är man inte så bra på tyska fattar man inte riktigt hur man gör och blir lite stirrig speciellt om kön bakom en bara växer.
Tåget vi skulle med rullade in och vi tänkte ....äsch va fasen,vi hoppar på.
Det skulle vi INTE ha gjort,efter 2 stationer kommer det givetvis TVÅ kontrollanter.Det var bara att snällt hoppa av och uppge namn och adress,ta emot förmaningar och böteslapp.Vi försökte spela dumma(försökte!!!!)men det hjälpte inte.Det var första och sista gången jag tjuvåkte tunnelbana ,kan jag säga.
Lite skamsna gick vi den sista biten tillbaks till bilen,fast beslutna att aldrig mer försöka något sådant.
Men ack vad vi bedrog oss.Redan nästa dag skulle vi då åka spårvagn eftersom tunnelbanan inte direkt lockade.Sagt och gjort ,vi hoppade på spårvagnen och möttes då av nästa problem.BILJETTMASKINEN!!
Man hade ingen kontakt med föraren och kunde inte köpa biljett av honom,återstod då bara maskinen,vi fattade verkligen inte hur man gjorde och när vi äntligen gjorde det hade vi inte tillräckligt med mynt och det gick inte att använda sedlar.Då hade vi åkt drygt halva resan och var tvungna att hoppa av.
Som tur var fanns det inga kontrollanter på denna resa.
Vi avslutade resan med att KÖPA biljett till en turistbuss som tog oss runt i hela Berlin,det kändes mycket tryggare.
spännande resa och fina vantar
SvaraRaderaHaha, det här påminner mig o när vi var i Japan. Där var det också en hel massa biljettmaskiner och det är inte många Japaner som pratar engelska precis.
SvaraRaderaJag avundas dig som kan virka i bilen. Det skulle jag vilja när vi åker de 82 milen till Jämtland varje sommar. Jag blir åksjuk om jag inte tittar på vägen.
Kram Maidi
Hej, jag igen! Jag snor med mig beskrivningen på karamellkuddarna. Såna passar bra i Jämtlandsstugan.
SvaraRaderaKram
*FNISS* vilken upplevelse! Jag tycker ni var modiga som försökte, själv hade jag nog inte vågat och hade jag vågat hade jag blivit GALEN på kontrolanterna, vad skall en stackars turist göra???
SvaraRaderaKram.
Man måste såklart ha vantar i alla möjliga färger - om inte annat för att matcha kläderna. ;) Ser härliga ut!
SvaraRadera